Vattenrening

Vi förknippar vatten med renlighet och därvid kommande hälsa, men så har det inte alltid varit. Vatten gav inte hälsa för att det gjorde rent, det skötte svetten om, utan för att man trodde det skyddade mot onda makter. Man behövde alltså inte stort mer än en vattensflaska för att hålla sig kurant. Blötare än så betraktade bildade européer långt in på 1700-talet som direkt skadligt. För enkelt folk var i princip allt vatten farligt. Det behärskades av Makterna, tog sig in i kroppsöppningarna och kunde till och med få kroppen att ruttna inifrån. Vi har tur att Darwin föddes som kunde påvisa att liv utan vatten inte kunde existera. Å andra sidan visste redan de gamla grekerna om vattnets helande kraft. Källornas och flodernas najader kunde bota och sia och havens nereider som red på delfiner var hovdamer hos Poseidons hustru.
I alla kulturer genom hela mänsklighetens historia har vattnet genomsyrat de otaliga sägner, historier, sagor, gåtor, mysterier, fabler, essäer, trosupfattningar mm. Och visst är liksom Gaia, vattnet en urkraft, den fundamentala livskraft som vi utan att ens funderar på och anser så självklar, byggt hela vår civilisation runt.
Gamla historier säger att - Makterna förtörnades lätt om man hanterade sitt vatten fel, t. ex. hällde ut använt eller överblivet vatten utan att spotta tre gånger först. Under antiken ansågs tex daggen bestå av månstrålar eller av de tårar som morgonrodnadens gudinna Eos fällde, och för kelterna var daggen det heligaste av alla vatten. I judisk kabbalism kom dagg att symbolisera återuppståndelse - den nya gryende dagen med färsk dagg.