Vad funderar man då över på en sådan plats? Märkligt nog hamnade jag aldrig i några existentiella livsfrågor om Guds varande eller icke. Snarare om varför det är så viktigt för så många att behöva en Gud, och varför så många är så fanatiska att de kan gå i döden för sin sak. Jag avskyr denna fanatism, där man stänger alla dörrar, där man med skygglappar slänger orden lyhörd, öppenhet och fördragsamhet i smutsen.
För mig, är det rätt enkelt. Alla religioner har rätt, Och fel. Alla religioner har något att bidra med, och de viktigaste orden är moral, etik, kärlek, lyhördhet, öppenhet för andra, respekt för livet och det som lever. Sen må du vara Buddhist, Islamist, eller från någon afrikans stamreligion, Kristen, Sikhist, Jude eller Daoist. Eller något annat av de hundratals existerande religioner.
För en tid sedan satt jag, här i Vivalla, med fyra invandrare var och en representerade med fyra olika religioner. Efter en stund kom samtalet in på trosupfattningar och deras syn. När de då till sist frågade mig vad jag trodde på, gav jag min korta och enkla syn på tillvaron - jag tror på mig, jag tror på er och alla människor, och jag tror på livets underbara skönhet. Efter några sekunders förundrad tystnad, omslöts jag av fyra olika religioners värme och välkomnande.
Frågan jag ibland får, av de som sett mina bilder, är - vad du måste sakna... Sakna? Varför det, och hur kan man sakna något man har? Mitt hjärta rymmer de minnen jag älskar och fyller mitt bakgrundsbrus med värme, kärlek, erfarenhet och glädje. Jag ser det som en skräckfylld tillvaro att alltid behöva leva på saknader, istället för att ta till sig saknaden som en öm del av sig själv. En del av min historia, är en del av min framtid och jag väljer vilken del jag tar med mig in i mysteriets framtid.
Livet är egentligen ganska enkelt. Varför komplicera till det hela?!
PoK
SvaraRadera