Hela världen i en punkt

Vi har flyttat till Vivalla!

Efter att ha bott 25 år på Gotland, Sveriges vackraste och mest exotiska ö, och 5 år i Hasselfors, en gammal genuin bruksmiljö från 1600-t, har vi nu äntligen landat i Vivalla. Efter flytten från Gotland, har vi i alla år fått den ständiga frågan: - Hur kan man flytta från detta paradis? Och när vi i våras bestämde oss för Vivalla, följer nu jämt en annan fråga: -Hur kan man flytta till Vivalla? Jag förstår frågorna, men vad jag inte förstår, är folks rädsla för att pröva något nytt, något annorlunda, det okända. Jag kallar det fenomenet för Mona Lisa syndromet. Fast tvärt om. Låt mig förklara:

Alla känner vi till världens mest berömda målning av Leonardo da Vinci: Mona Lisa, målat omkring 1505. Ända sedan barnsben får man lära sig hur fantastiskt, underbart och helt enastående detta konstverk är. Och har man då någon gång i sitt liv vägarna förbi Paris, vore det en dödssynd att inte gå in i museet och beskåda detta världens underverk. Nå, 1972 hade jag vägarna förbi Paris och kunde då, liksom alla andra, inte motstå ett besök på Louvren, där Hon, skönheten hänger. Min första spontana reaktion var – Besvikelse! Jag kunde på rak arm nämna åtskilliga målningar som jag fann bättre.

Och där har vi kärnpunkten i Vivalla! Innan vi flyttade fick vi höra om allt elände som var och hände här. Men ingen kunde komma med en förstahands förklaring om varför, utan alla sa bara ”att vi hört att....!” Var fanns de positiva sakerna om Vivalla? Så, med en irriterad suck, tron på att alla måste ha fel och nyfikenheten av att få möta detta mångkulturella Vivalla, bestämde vi oss att utmana alla dessa negativa uttalanden och hitta den levande själen här.

Nå, väl hitflyttade och efter 6 månaders boende, måste jag erkänna en sak: jag ångrar inte ett ögonblick att jag flyttade från paradisön Gotland, inte heller från det vackra Hasselfors. Om man stannar upp, öppnar sina sinnen och med ro iaktar Vivalla från dess själ, upptäcker man hur förunderlig vacker, mångfacetterad och livgivande detta virrvarv av raka husklumpar är. Det finns luft och rymd mellan husen, det finns rangliga staket, det finns överdådiga små trädgårdar likväl djupt förfallna. Trasiga persienner som abstrakta målningar hänger i tomma eller överfulla fönster, det finns träd och buskar som skyler om man vill vara ensam, det finns hemmasnickrade sneda altaner som spikats med pengabrist men med kärlek och behov. Det finns fantastiska gardinuppsättningar likväl gamla kartonger från Jysk när man inte har råd, och som får en att bli glad. Det finns mängder av småfåglar som tidiga morgnar tjattrande väcker en till ny dag, igelkottar som blygt rotar runt i halvt grävda rabatter, Det finns små och stora lekplatser som väcker liv i barnasinnets föreställningsvärldar, det finns 20-par skor uppställda på verandor som snart skall springa runt i ivriga små fötter, det finns gyllene små oaser med bänkar inbäddade i trolsk snårskog för trötta vandrare att sitta och filosofera. Och överallt finns solens lek med ljus och skugga mot många tegelväggar. Det finns små underbara kolonier där många med böjda ryggar drygar ut sin kost av odlade grönsaker, det finns stenar och kullar som vinden kan få ro bakom.

Men det mest slående och fantastiska, är den mångkulturella miljö som frodas, sjuder och bjuder på livlånga och ingående kulturer, att förmedlas till oss infödda svenskar. Här upptäcker man att vi plötsligt blir en del av världen, så vad skall vi då göra därute i världen nu när vi äntligen hittat den? Denna mängdkulturella brygd av oliklevande människor, alla dess historia och erfarenheter, alla dess olikformade liv bortom platser många inte ens hört. Vilken fantastisk smältdegel att ta tillvara, vilken potential av lärdom och visdom att utforska! Vilken charm av livsbejakande glädje, att bara man vågar ta emot får man mångfalt tillbaks.

Det märks att Vivalla är byggt för människor för att människor ska må bra. Träd och buskar, stora öppna lekparker med pulkabackar och nära till hela världen. Trots att Vivalla är byggt i miljonprogrammets konformitet så upplever jag en mängd spännande brytningar mellan det strikta och det lekfulla, mellan det väl uträknade och det som bara blev, mellan en människas syn på hur en trädgård kan prydas av en stor blå hoppborg, emedan en annan har fyllt trädgården med en gammal avlagd skinnhörnsoffa och torkställningar.

För de som inte vet:

Vivalla är en nordlig stadsdel av Örebro med ca 6000 innevånare, varav mer än hälften är invandrare från mer än 40 olika nationer, som talar mer än 30 olika språk